Christian Fredriksson's Linkedin Analytics

What he said 👇

Är AI din tjänare eller partner? Vi pratar gärna om självledarskap, platta organisationer och att frigöra potential genom tillit och autonomi. Men hur förhåller vi oss till våra AI-assistenter? Många interagerar med AI som med en traditionell medarbetare under transaktionellt ledarskap: ”Gör det här. Justera detta.” Som om vi vet bäst. Men gör vi alltid det? I kontrast står det transformativa ledarskapet som handlar om att växa sina medarbetare och organisation tillsammans, genom dialog, reflektion och feedback. Och kanske borde vi närma oss våra AI-entiteter på samma sätt. För även om vår AI inte har känslor eller vilja (ännu?), formas den av oss, av våra val, vår data, våra mål. Och vi i tur formas av den, för den anpassar sig till oss, visar oss våra mönster, våra omedvetna antaganden, vår kultur i kodad form. Inte helt olikt hur nya medarbetare tenderar att anpassa sig till en ny arbetsplats. Tänk dig exempelvis en AI som hjälper till i rekryteringen. Börjar den favorisera en viss typ av kandidater? Då är det dags för ett utvecklingssamtal, inte med bara med AI:n, utan också med oss själva. För var kommer de värderingarna ifrån? Vad har vi prioriterat? Vad är det vi inte ser? Ledarskap under AI-eran kanske behöver bli mindre av en monolog, och mer av en dialog. En ömsesidig process där vi inte bara tränar våra AI att prestera bättre, utan också lär oss mer om oss själva, våra beslut och vad vi faktiskt värderar. Frågorna du ställer och din relation till din AI säger mycket om dig, dina värderingar och din världsbild. Och vem kommer bättre kunna spegla vem du egentligen är än din AI? Och det verkar som de yngre generationerna som vanligt visar vägen. Enligt Sam Altman visar det sig att att äldre personer tenderar att använda ChatGPT som en ersättning av Google, medans yngre använder använder det som en livsrådgivare och högskolestudenter använder det i sin dagliga rutin på ett mer integrerat sätt. ❓ Hur är din relation till AI? #AI #Leadership #Organisation #Learning

Framtidens möten? 😂🤖🤖🤖🤖😮

En inblick in i framtidens skola? En lärare som vet allt, har oändligt tålamod och kan skräddarsy sitt lärande till varje elevs unika lärstil i varje given stund.

Är du redo för när AI kliver in i din bransch? Tänk dig att skapandet av en professionell kortfilm vanligtvis kräver ett team på 50-tal personer, en budget på flera miljoner kronor och flera månaders arbete. Nu föreställ dig att samma film kan göras av en person, på ett par veckor, för tusentals kronor med hjälp av AI. Vilket är precis vad filmskaparen bakom The Colorless Man gjorde: “Jag ville utforska hur långt AI-assisterat filmskapande har kommit. Och det här är bara början. Tänk hur många starka berättelser som fortfarande väntar på att bli berättade. Jag kan knappt vänta på att se hur långt den här tekniken kan ta oss!" Processen såg ut så här: ✍️ Manus och idé: Skrevs av kreatören själv, med stöd av ChatGPT för att förfina dialog och struktur. 🧍‍♂️ Karaktärer och miljöer: Visualiserades med MidJourney, Dreamina och Sora – från ansikten till fullkroppsbilder och platser i flera vinklar. 🎬 Scener och animation: Genererades av Sora och Kling AI, inklusive komplexa tagningar med flera karaktärer. 🎤 Röster och dialog: Skapades med ElevenLabs, där varje karaktär fick en egen tränad röst, anpassad till tidsperioden. 👄 Lipsync och reaktioner: Synkades med Dreamina AI, där pauser mellan repliker användes för att trigga naturliga mikrouttryck. 🎵 Musik och ljudeffekter: Komponerades av Suno AI, med stöd av ChatGPT för att skapa tidsenlig stil. MMAudio genererade ljudeffekter direkt från videon. 📼 Efterbearbetning: Allt klipptes ihop, lipsync synkades, och VHS-effekter lades på i After Effects för att simulera gamla bandinspelningar. Och allt detta utan produktionsbolag i ryggen. Det här är inte bara ett filmprojekt utan en demonstration av hur AI kan omforma våra verksamheter i grunden, och där roller som tidigare var separata yrken kan smälta samman till ett AI-stött kreativt flöde. Och jag undrar, likt skaparen, hur långt denna tekniken kan ta oss. Inte bara inom filmproduktion utan inom alla yrken. Spännande tider framåt, är du redo för AI-eran? 🤖🚀 👉 Se filmen här:

💎 Får du ut maximalt värde av din organisation? 💎 Många organisationer har ledare och team som presterar, men samspelet mellan dem avgör om organisationen verkligen lyckas skapa värde. Här är fem frågor som hjälper dig se om det finns mer värdeskapande att frigöra i din organisation.

🤖Hur är det att bli ledd av en AI-ledningsgrupp? 😱 Jag är nyfiken på hur AI kommer att transformera våra organisationer och hur framtidens ledarskap, organisering, samverkan och arbete kan komma att se ut. Och en fråga väcktes i mig: Hur ser ett AI-first-bolag ut, och hur skulle det vara att bli ledd av en AI-ledare? Så jag startade ett fiktivt bolag: QAI, en AI-first-version av mitt eget konsultbolag Qyrios. Jag skapade en ledningsgrupp bestående av sju AI-agenter med uppdraget att gemensamt driva bolaget framåt. Plötsligt hade jag ett gäng experter med olika roller, kompetenser, ansvar, personligheter och perspektiv som samarbetar för att hjälpa mig lyckas. QAI:s ledningsgrupp består i nuläget av: 🤖Lena (CEO) 🤖Amira (CMO) 🤖Martin (CRO) 🤖Jakob (COO) 🤖Ingrid (CFO) 🤖Tobias (CTO) 🤖Klas (CHRO) Varje “månad” genomför de en beslutsprocess baserad på: - Styrelsens direktiv (d.v.s. mina instruktioner kring bolagets önskade utveckling) - Finansiell status - Omvärldshändelser - Resultatet från föregående månad Med detta som underlag diskuterar, planerar och beslutar de. AI simulerar sen utkomsten av deras beslut, CFO uppdaterar de ekonomiska siffrorna, och gruppen reflekterar gemensamt över resultatet och ger rekommendation till sig själva inför nästa cykel. För att stötta samspelet har de även fått en AI-teamcoach, för det måste man ju såklart ha... 😅 💡 Lärdomar hittills Det fungerar oväntat bra. Åtminstone ur ett ledningsgrupps- och samverkansperspektiv. De utför sitt uppdrag, implementerar styrelsens direktiv, resonerar kring bästa vägen framåt, bygger vidare på varandras perspektiv, utmanar varandra (och mig), tar fram handlingsplaner och lär sig av tidigare resultat. När de arbetar tillsammans mot bakgrund av historiken, snarare än att bara lösa enskilda och avgränsade uppgifter, uppstår något nytt. Mönster. Resonemang. Konflikter. Och ibland något som liknar kreativitet. Det liknar… verkligheten? Visserligen en idealiserad verklighet för de är lite för optimistiska och konstruktiva, och fastnar inte i personkonflikter eller internpolitik. Och de utgår alltid från det gemensamma uppdraget och de ramar som finns. 🐾 Nästa steg Just nu funderar jag på hur långt jag kan dra det här experimentet. Kan jag ge dem access till "verkligheten" på något sätt? Vill jag ge dem mandat och budget för mindre frågor? Kan jag de dem möjlighet att “äska” fler friheter från mig? Hur mycket hämmar jag potentialen genom att pressa in dem i mänskliga organisationsformer och processer? Och när når vi en punkt där min input inte längre tillför mer än vad de själva kan komma fram till? Experimentet fortsätter, så om du är nyfiken på att följa resan framåt, kika in under huven eller kanske ta plats i “styrelsen”, skriv i kommentarsfältet! (Och frågan man kan ställa sig i slutet är kanske: Var det min eller deras idé att skriva den här texten?) #AIleadership #AItransformation

✏️ Längtar du efter en annan berättelse om dig själv? ✒️ I min roll som coach jobbar jag mycket med de historier vi berättar för oss själva om oss själva, vårt ledarskap och våra liv. Historien hjälper oss att skapa mening, greppa vår verklighet och förstå hur vi ska agera. Vi håller ofta hårt i våra historier, som om våra liv hängde på dem. På ett sätt gör de det, för vem vore man utan sin historia? Men vissa historier är för trånga. Ungefär som när några extrokilo smugit sig in runt midjan, och ens favoritbyxor inte sitter så bra som de brukade. De sitter inte så obekvämt att man byter dem, man har ju vant sig. Småtrånga livshistorier kan vara luriga, för de gör inte så ont att man orkar göra något åt dem. Rejält trånga historier däremot, de känns. Och på ett sätt är de lättare att göra sig av med för man kan adressera dem rakt på, kanske bli arg på dem och skriva om dem med en STOR spritpenna. En trång livshistoria är som de där byxorna, de hindrar ens rörelsefrihet. När man utforskar sin egen livshistoria så kan man börja fundera på vem som skrivit allt. Har man skrivit det själv? Kanske är historien mer skriven av någon annan, som ens föräldrars eller samhället man växte upp i. Texten brukar vara fylld med värderingar, förväntningar och normer som man nu tar för givet, för man har haft på sig de här byxorna så länge. Men resonerar de med dig? Kanske vill man mest sudda ut de första sidorna och skriva dem på sitt sätt. Dramat som skrivits av någon annan kanske visar sig vara en komedi. Så vad händer om man greppar tag i sin egen författarpenna och börjar skriva själv? Att vara författare är både frigörande och svårt. Man behöver verkligen stanna upp och fundera på vilken typ av historia som är värdig sitt liv. För man har ingen att skylla på sen om historien inte blir som man tänkt sig när man sätter den sista punkten. Och det kan vara värt att fundera på om man vill skriva med blyerts, öppen för att sudda och göra om. Eller med permanent bläck, oföränderligt och fixerat. Oavsett om man väljer att bli författare eller inte så skrivs historien. Din historia formas till och med när du läser den här texten. Så frågan är vilken historia vill du författa? Nyfiken på att veta mer? Skriv “författare” i kommentarsfältet så skickar jag dig en enkel övning som ger dig tillbaka författarskapet över ditt liv.